Tata drar sig ur Singur men kampen fortsätter för de fattiga på landsbygden

Upplagd på IULs hemsida den 14-Oct-2008

Skicka denna artikel till en vÅ n.



Ihållande protester från lantarbetare, sharecroppers (arrendator som betalar en del av skörden i arrende) och småbrukare har tvingat Tata Motors att ge upp planerna på att producera sin billigbil Nano på den finaste åkermark i Singur som beslagtogs av delstatens regering för mer än två år sedan. Singur ligger i västra Bengalen, i närheten av Kolkota (Calcutta). Klicka här för mer information. Samtidigt som anläggningen i Singur fortfarande inte är färdigbyggd och belägras av massmedierna och det finns mer än ett dussin delstater som konkurrerar om projektet, undertecknade Tata Motors den 7 oktober ett avtal med delstatsregeringen i Gujarat om att flytta tillverkningen till markområden utanför Ahmedabad.

Om man läser rapporterna i pressen (den indiska och internationella) får man intrycket av att massprotesterna i all hast organiserades av kongresspartiet Trinamool, som helt opportunistiskt utnyttjade en våg av primitiv antiindustrialism när fabriken nästan var färdig. Men ända sedan maj 2006 har lantarbetare, sharecroppers och småbrukare gjort motstånd mot delstatens "vänsterfronts"regerings planer att vräka omkring 6 000 fattiga familjer från 420 hektar åkermark för att bana vägen för den mycket billiga "folkbilen". Regeringen å sin sida har inte tvekat att kalla gräsrotsledarna – inklusive ledarna för lantarbetarförbundet PBKMS, som är medlem i IUL – för amerikanska imperialistiska agenter. De blev alltmer högröstade i sitt förtal allteftersom rörelsen visade sin uthållighet och förmåga att mobilisera människor trots massivt förtryck.

Tata har äntligen givit upp tanken på att tillverka Nano i västra Bengalen, men man har inte för den skull övergivit Singur. Kampen fortsätter och det är viktigt att skapa klarhet i situationen.

Varken PBKMS eller dess fackliga bundsförvanter eller den breda (och strikt partiobundna) kommittén Save Farmlands (rädda åkermarken) som organiserade det massiva motståndet är emot industrin. Alla är medvetna om det akuta behovet av industrialisering och nya arbetstillfällen i tillverkningsindustrin. Det frågor som har varit i centrum för kampen har snarare rört sig om demokrati, öppenhet och insyn och försvaret av möjligheterna att förtjäna sitt uppehälle inom jordbruket och på landsbygden. När Tata Motors förklarade att man definitivt skulle lämna Singur visade det stora antal erbjudanden man fick från rivaliserande delstatsregeringar att det som Singurs medborgare har hävdat från början stämde: nämligen att det är lätt att hitta en plats för biltillverkningen som inte skulle förstöra odlingsbar mark och möjligheterna till utkomst för tiotusentals människor. Tata hade krävt och fick 420 hektar, trots att bara en tiondel av denna areal behövdes för fabriken. Fabriken skulle ha haft 2 000 anställda, medan många tusentals invånare i Singur även fortsättningsvis riskerar att förlora sin mark och utkomst. Det gäller bl a lantarbetare, småbönder, sharecroppers, hemindustri och andra kategorier arbetare inom jordbruket.

Tata äger fortfarande marken, som har arrenderats ut för en spottstyver, en mycket liten del av det som Tata betalar i Gujarat. Regeringen i västra Bengalen insisterar på att marken måste användas för industriell verksamhet, varvid man motiverar sina planer med att säga att ett antal jordbrukare redan har fått ekonomisk ersättning.

De fattiga på landsbygden i Singur fortsätter därför sin kamp för rättvisa.

Jordbrukare som äger omkring 40% av den mark som beslagtogs för Tata har fortsatt att kämpa mot omställningen till industriproduktion och vägrar ta emot ersättning. Den ersättning som erbjudits sharecroppers och jordlösa lantarbetare, som till största delen är kvinnor, är löjligt låg. Och mark där industrin redan har byggts måste nu återställas för att kunna användas till jordbruksproduktion. Det är också mycket viktigt och brådskande att skydda marken från industriell miljöförstöring.

Kampen i Singur utgör ett unikt tillfälle för demokratiska förhandlingar för att fastställa hur marken användas – för det allmänna bästa, för att försvara rättigheter (inklusive rätten till föda) eller för att försvara ett fåtals vinstintressen. Historiskt sett har småjordbrukarna och de jordlösa eliminerats, stängts in och exproprierats på ett hänsynslöst sätt varvid man använt sig av våld, både fysiskt och ekonomiskt, för att bana vägen för industrin och företagen. Singur erbjuder nu chansen att hitta ett demokratiskt alternativ.

Den 14-15 oktober skulle en delegation från Singur, inklusive representanter för PBKMS, träffa Indiens president och premiärminister för att lägga fram argument i syfte att vinna regeringens stöd för det alternativet. PBKMS och kommittén Save Farmlands kräver:

• att de jordbrukare som vägrat ta emot ersättning skall få tillbaka all sin mark och att den skall göras odlingsbar igen


• skälig ersättning för förlust av mark och utkomst måste betalas till sharecroppers och de jordlösa lantarbetarna


• garantier för att man skyddar den bördiga åkermarken i Singur och närliggande områden

Ni kan stödja deras kamp – nu och under kommande dagar genom att klicka här för att sända ett stödbudskap till Indiens federala regering. Kopior kommer automatiskt att sändas till regeringen i västra Bengalen och till Tata Motors.