IUL
Förenar livsmedels- och lantarbetare samt hotellanställda världen över
Unilever driver inhyrda tearbetare i djupare fattigdom för att de slåss för sina rättigheter
Upplagd på IULs hemsida den 18-Jun-2009Skicka denna artikel till en vÅ n.
Pyramiderna byggdes av slavar – Unilevers inhyrda arbetare bygger tepyramider!
Klicka här för att skicka ett protestbrev till Unilever!
Unilever Pakistans direktörer trappar upp de brutala angreppen på de inhyrda arbetarna på Lipton/Brooke Bonds tefabrik i Khanewal i Pakistan och straffar nu arbetare som krävt direkt, fast anställning genom att vägra dem jobb och driva dem djupare in i fattigdomen.
På ett ställe på sidorna om ”hållbarhet” på Unilevers hemsida – under den skrattretande rubriken ”Respekt för rättigheter” – påstår Unilever att ”personalen på vår fabrik i Khanewal är en blandning av fast anställd arbetskraft och outsourcad”. Företaget påstår dessutom att ”Unilever Pakistan hämtar arbetskraften till vår icke-kärnverksamhet från tredjepartsleverantörer för att driften ska vara effektiv och konkurrenskraftig.” De medger att det innebär ”vissa problem” att driva en fabrik med bara 22 fast anställda arbetare av en total bemanning på i genomsnitt 533 (en siffra som i praktiken ofta överstigit 700) men hävdar att en ”lösning” är på gång. Nedan följer ett prov på Unilevers ”respekt för rättigheter”:
Den 27april började Unilever skicka hem runt två tredjedelar av de 237 inhyrda arbetare som gått med i aktionsgruppen utan jobb. De inhyrda arbetarna får den lagstadgade minimilönen på 6 000 rupier, vilket bara är 33 % av lägstalönen (utan förmåner) för de 22 direktanställda. Men för att få sina 6 000 rupier i månaden måste de arbeta minst 26 dagar i månaden. Jobbar de mindre än 26 dagar en månad får de bara 252 rupier om dagen – vilket motsvarar drygt 3 USD.
Enligt den nya personalpolitiken för aktionsgruppens medlemmar får arbetare som gått med i aktionsgruppen och som stämt Unilever för att de behandlas som permanent tillfälliganställd arbetskraft bara arbeta mellan åtta och max 18 dagar i månaden på fabriken. Då får de ut från 9 till 24 % av lägstalönen för de fast anställda . Samtidigt anställs nya tillfälligarbetare parallellt med att Unilever medvetet försöker splittra arbetarna genom att tvinga fram hårdare konkurrens om svältlönerna, kanske i hopp om att detta ska urarta i våldsamheter som kan användas som förevändning för ett frontalangrepp på aktionsgruppen och en ursäkt för att backa ur den förhandlingsprocess företaget cyniskt skryter med på sin hemsida.
Sedan Unilever medvetet började tillämpa jobbdiskriminering för att svälta ut aktionsgruppens medlemmar har många av dem sett sig tvungna att dryga ut sina undermåliga löner med jobb på landsbygden, antingen som lantarbetare eller som hjälpredor på byggarbetsplatser. Men de blygsamma extrainkomsterna räcker ändå inte för att arbetarna ska kunna försörja sina familjer och många av dem har tvingats låna pengar och därmed hamnat i en skuldfälla.
Straffåtgärderna mot aktionsgruppens medlemmar har trappats upp trots att OECD:s nationella kontaktpunkt i Storbritannien – som är den brittiska myndighet som ansvarar för att kontrollera tillämpningen av OECD:s riktlinjer för multinationella företag – officiellt kallat till medling i kontaktpunktens regi mellan IUL och Unilevers koncernledning för att lösa anställningsproblemen i Khanewal i enlighet med internationella normer. Attackerna mot arbetarna riktar sig alltså inte endast mot de alltmer utblottade arbetarna och deras familjer. Attackerna riktas mot den aktionsgrupp arbetarna bildat med hjälp av IUL och National Federation of Food, Beverage and Tobacco Workers of Pakistan. Ytterst är det ett angrepp på Unileverfacken i hela världen. Attackerna visar att Unilever struntar blankt i de internationella människorättskonventioner som nämns i OECD:s riktlinjer och den brittiska myndighet som godkänt IUL:s OECD-protest mot företagets systematiska utnyttjande av tillfällig arbetskraft och som nu kallat till förhandlingar.
Pratet om ”hållbarhet” kan inte dölja sanningen om Unilevers personalpolitik: företaget producerar fattigdom, förnedring och permanent osäkerhet.