Personlig skyddsutrustning behövs men är ingen lösning

Upplagd på IULs hemsida den 13-Mar-2006

Skicka denna artikel till en vÅ n.



Informationsbladets avsikt är inte att ge teknisk information om olika slags skyddsutrustning som krävs vid arbete där risk för fågelinfluensasmitta föreligger. Sådan information ska arbetstagare skaffa sig från sin fackförening eller behörig myndighet.

Lant- och livsmedelsarbetare måste ha tillgång till personlig skyddsutrustning för att minska risker i hanteringen av biologiska faror, t ex fågelinfluensa (H5N1). Arbetare kan smittas av fågelinfluensaviruset genom direktkontakt med blod, avföring eller kroppsvätskor från smittade fåglar. Det är därför viktigt att arbetare använder lämpliga handskar (t ex engångshandskar i nitrilgummi eller vinyl eller kraftigare gummihandskar som kan desinficeras).

Vi vet dessutom att arbetare kan smittas av fågelinfluensa om de inandas dammpartiklar som är förorenade med avföring från smittade fåglar. Det innebär att lämpliga "luftrenande" andningsmasker måste bäras av arbetarna för att minska smittrisken. Arbetare behöver dessutom lämpliga ögonskydd, t ex indirekt ventilerade säkerhetsglasögon, för att de inte ska få damm i ögonen.

Men den brännande frågan är följande: Är arbetsmiljön säker om arbetsgivaren tillhandahåller masker, handskar och stövlar? Svaret är nej. Det finns sex viktiga skäl till detta:

• Olika sorters personlig skyddsutrustning måste användas för olika sorters arbetsplatsrisker. Om arbetare förses med fel slags masker eller handskar är de inte skyddade. Personlig skyddsutrustning måste dessutom tas på och användas korrekt. Det betyder att den personliga skyddsutrustningen måste passa den enskilda arbetaren. Vi är olika stora och vi har alla olika form och det måste man tänka på när man tillhandahåller personlig skyddsutrustning.


• Arbetare måste utbildas grundligt i korrekt användning av personlig skyddsutrustning. Utan relevant utbildning är den personliga skyddsutrustningen inte effektiv och arbetsmiljön farlig.


• Arbetsvillkoren måste förändras. Listan kan göras lång över arbetsförhållanden som hindrar arbetare från att använda personlig skyddsutrustning rätt och säkert, t ex långa arbetsdagar, inga raster, ingen tid för personlig hygien, övertidstvång, alltför snabba produktionslinjer, stressiga ackordsjobb, ingen sjukledighet, arbetstvång trots sjukdom, och utmattning.


• I många länder är det p g a värme mycket svårt att använda personlig skyddsutrustning effektivt. I IUL-ILO:s faktablad nr 17 om personlig skyddsutrustning sägs följande: … att använda personlig skyddsutrustning i varma klimat kan vara mycket obehagligt för arbetaren. Det kan till exempel vara nästan omöjligt att använda en ansiktstäckande mask och kroppsskydd i fullt solsken under den varma årstiden. Det kan förorsaka uttorkning, huvudvärk och rentav svimning.


• Personlig skyddsutrustning är bara en begränsad "sista försvarslinje" för att skydda arbetare från damm. Det krävs effektiva ventilationssystem för att minska exponeringen för potentiellt farligt damm på arbetsplatsen. Men världen över saknar anläggningar där fjäderfäarbetare jobbar ens de mest grundläggande ventilationssystem för att minska exponeringen för damm. Och där det faktiskt finns ventilationssystem har de sällan utformats för att minska exponeringsrisken för arbetarna. Installation av lämpliga ventilationssystem måste därför prioriteras.


• Personlig skyddsutrustning skyddar bara arbetaren som bär den. Om andra inte använder skyddsutrustning utsätts alla för fara. Det gäller särskilt fågelinfluensa. Det finns en risk att viruset kan korsas med mänskligt influensavirus som arbetare kan bära på och mutera till ett virus som kan överföras från människa till människa. Det har ännu inte skett. Men risken är högst påtaglig. Därför räcker det inte med enbart personlig skyddsutrustning. Arbetsvillkoren måste ändras och åtgärder vidtas för att begränsa viruset och hindra dess spridning.

Huvudpoängen är att personlig skyddsutrustning är en kollektivavtalsfråga , inte en teknisk fråga. Arbetare måste i kollektivavtal förvissa sig om att:

• lämpliga ventilationssystem installeras och används på rätt sätt;


• personlig skyddsutrustning ger adekvat skydd mot fågelinfluensa;


• utbildning ges i användningen av personlig skyddsutrustning;


• personlig skyddsutrustning tillhandahålls som är anpassad efter den enskilda arbetaren;


• utbytbara delar (t ex filter i andningsmasker) tillhandahålls;


• utrustningskostnaden inte dras av från lönen;


• personlig skyddsutrustning av engångskaraktär destrueras på ett säkert sätt och inte återanvänds


• personlig skyddsutrustning för flergångsbruk desinficeras och rengörs; desinficeringsmedel är tydligt
märkta och arbetarna utbildas i medlens användning;

• möjlighet till handtvätt och handdesinficering finns;


• hastigheten på linjer sänks så att personlig skyddsutrustning kan användas;


• det finns raster, pauser för personlig hygien (t ex handtvätt) och att arbetstiderna följer lagen

Det är bara några av de många konkreta frågor som arbetare måste förhandla om med arbetsgivaren beträffande användningen av personlig skyddsutrustning. Men de måste ingå i ett mycket mer omfattande åtgärdspaket för att minska risken att smittas av fågelinfluensa. För att göra det måste arbetarna vara fackligt organiserade, fackombuden välinformerade och frågan om personlig skyddsutrustning hanteras som en komponent i ett större åtgärdspaket för att säkra arbetsmiljön. Arbetarna behöver facket för att skyddsåtgärderna ska bli effektiva och facket måste förhandla för att se till att de nödvändiga åtgärderna vidtas för att säkra arbetarnas rätt till en säker arbetsmiljö.

För mer information hänvisas till Fact Sheet 17: Personal Protective Equipment (PPE) från IUL-ILO:s serie arbetsmiljöskrifter för lantarbetare, Health, Safety and Environment: A Series of Trade Union Education Manuals for Agricultural Workers (2004).