Fågelinfluensan (H5N1) och livsmedelskedjan: kopplingen mellan arbetstagarnas rättigheter, arbetsvillkoren, livsmedelssäkerheten och folkhälsan

Upplagd på IULs hemsida den 15-Mar-2006

Skicka denna artikel till en vÅ n.



Medan den smittsamma H5N1-varianten av fågelinfluensa sprider sig runt jorden har allmänhetens farhågor för fjäderfäprodukters säkerhet lett till en kraftigt minskad försäljning som menligt påverkat anställningstryggheten för dem som arbetar i fjäderfäindustrin. Samtidigt finns en växande oro för att H5N1-viruset ska mutera till en ny variant som kan överföras mellan människor. Det har lett till rädsla för en global influensapandemi liknande Spanska sjukan 1918, som krävde mer än 50 miljoner människoliv.(1)

Problematiken kring livsmedelssäkerhet och virusmutation har fått stor uppmärksamhet i medierna, men en viktig fråga som kopplar ihop de båda folkhälsoaspekterna med varandra har helt förbisetts. Kopplingen utgörs av lant- och livsmedelsarbetarna som med sin centrala ställning i fjäderfäindustrin befinner sig i täten för kampen mot fågelinfluensan. Fjäderfäarbetarna har möjlighet att identifiera smittade fåglar och se till att utbrott begränsas snabbt och korrekt. De är dessutom bäst placerade för att avgöra huruvida miniminormer för livsmedelssäkerhet tillämpas och om fågelprodukter och ägg hanteras så att smittorisken minimeras. En sådan proaktiv insats av fjäderfäarbetarna och deras fack kan bidra till att återupprätta allmänhetens förtroende för livsmedelssäkerheten som en garanti för både allmänintresset och jobben.

En annan viktig följd av kopplingen mellan fjäderarbetarna och folkhälsan är att de mer än någon annan dagligen i jobbet riskerar att utsättas intensivt för fågelinfluensa. Fjäderfäarbetarna är därför en av de mest sannolika potentiella smittspridarna för en muterad form av viruset som kan överföras från människa till människa. Det innebär att regeringars och staters förmåga att på samtliga nivåer skydda allmänheten är beroende av de kopplingar längs livsmedelskedjan som förbinder folkhälsa och livsmedelssäkerhet med lant- och livsmedelsarbetares arbetsvillkor och rättigheter.

Den nuvarande varianten av H5N1-viruset kan enbart överföras till människan genom kontakt med utsöndringar och avföring från smittade fåglar, till exempel saliv, nässekret och spillning. Eftersom fåglar bär influensavirus i sina tarmar är avföringen från smittad fågel särskilt farlig. Men direktkontakt med avföring är inte enda smittorisken. Smitta kan också överföras genom kontakt med ytor som förorenats med avföring från smittad fågel. Viruset kan till och med överföras med dammpartiklar som förorenats med avföring.

Vad gäller H5N1-viruset som yrkesrisk måste arbetarna därför skyddas från direktkontakt inte bara med blod, kroppsvätskor och avföring från smittad fågel, utan också med eventuellt förorenade ytor eller dammpartiklar. Förutom de arbetare som hanterar levande fågel, rengör burar, fångar fågel, slaktar fågel, rengör slaktad fågel, städar efter slakt, hanterar råa fågelkadaver, hanterar rått kött på produktionslinjen (och eventuella andra jobb däremellan) måste man även lägga till alla de arbetare som kommer i kontakt med ytor och damm hos fågeluppfödare, i fordon som transporterar fågel, i slakterier, värperier och förädlingsanläggningar.(2) Dessutom finns lantarbetare som i jobbet kommer i kontakt med gödselmedel som utvunnits ur kycklingspillning och – i andra änden av livsmedelskedjan – hotell-, restaurang- och cateringanställda som hanterar råa kycklingprodukter.

Eftersom ägg tycks vara en yta där sannolikheten är stor för att det ska finnas avföringsrester (t ex i form av dammpartiklar) måste arbetare som hanterar, tvättar och förädlar ägg läggas till listan över grupper med yrkesrelaterad exponering för H5N1-viruset. Men den skenbart logiska slutsatsen att ägg kan bära på avföringsrester har undgått de flesta nationella handlingsplaner och riktlinjer för fågelinfluensa. I många länder finns riktlinjer, rekommendationer och faktablad för konsumenter om kokta äggs säkerhet. Men praktiskt taget ingenstans – inte i ett enda land – finns någonting alls om riskerna för de arbetare som hanterar ägg i samtliga led fram till dess att de säljs och kokas. Samma brist gäller för de officiella riktlinjer där det konstateras att det är riskfritt att konsumera "högförädlade" kycklingprodukter, men där man bortser från säkerheten för arbetarna som jobbar med produkternas förädling. (Påståendena undviker också att nämna upptäckten av H5N1-virus i djupfryst ankkött som importerades till Sydkorea från en förädlingsfabrik i Shanghai 2001.)(3) Den här skevheten visar inte bara hur folkhälsorekommendationer vinklas för att lugna snarare än informera allmänheten, den avslöjar dessutom bristande insikt i lantbrukets och produktionsprocessens faktiska förhållanden.

Tänk bara på dammproblemet. Man säger att H5N1-viruset kan överföras till människa genom inandning av dammpartiklar som är förorenade med avföring från en smittad fågel. Men damm är ju redan idag ett vanligt problem i fjäderfäuppfödning, äggproduktion och förädlingsfabriker. Problem med höga dammnivåer i dåligt ventilerade inomhusmiljöer är en del av industrins vardag. I många länder har facket länge kämpat för att arbetarna ska få lämpliga ansikts- eller andningsmasker, samtidigt som förbund som redan vunnit den kampen slåss mot att kostnaden för skyddsutrustningen dras av från lönen! Det säger inte lite om kopplingen mellan arbetsvillkor, rättigheter och chansen att begränsa större virusutbrott.

Den direkta kopplingen mellan arbetsvillkoren, arbetstagarnas rättigheter, livsmedelssäkerheten och folkhälsan framgår tydligt av de allt snabbare produktionslinjer i köttförädlingsindustrin. I årtionden har IUL och dess medlemsförbund kämpat mot det högre tempot på köttförädlingens produktionslinjer, eftersom det får allvarliga hälsokonsekvenser för arbetarna och leder till försämrad livsmedelssäkerhet och livsmedelshygien. När kött styckas och förädlas i allt högre tempo ökar risken för kontaminering. Fågelinfluensan ger nytt vatten på den kvarnen. Snabbare produktionslinjer i tillverkningen av fågelköttprodukter gör det omöjligt att på ett säkert sätt destruera fåglarnas inre organ, blod och avföring, samt att tillfredsställande rengöra kadavren, vilket ökar risken för att fågelköttprodukter ska förorenas med avföring. Förutom att det är väldigt stressigt kan de snabba produktionslinjerna också göra det svårt för arbetarna att använda skyddsutrustning på ett effektivt sätt (t ex handskar). Och det sker i en bransch är överträdelser mot miniminormer för arbetsmiljö och hygien är vardagsmat.

Det tycks vara vanligt enkelt sunt förnuft att fjäderfäarbetarnas rättigheter och arbetsvillkor införlivas i nationella och internationella handlingsplaner för hantering av faktiska och potentiella utbrott av fågelinfluensa. Ändå bortser till och med de mest heltäckande folkhälsoåtgärder från den kopplingen. En WHO-rapport från september 2005 (Report of the Writing Committee of the WHO Consultation on Avian Influenza; ett internationellt forskar- och läkarteam) nämner uttryckligen en mängd "riskyrken" som omfattar arbetare från olika skeden i livsmedelskedjan, från jordbruket till förädling och matberedning.(4) Det här uppmärksammade inte i de faktablad, riktlinjer och handlingsplaner som följde från WHO, inte heller fångade det ILO:s intresse. (IUL tog upp frågan om lant- och livsmedelsarbetarna i ett brev till ILO den 30 oktober 2005, och återigen i ett gemensamt brev med ISKA (Internationalen för Stats- och Kommunalanställda) den 27 februari 2006.)

Ironiskt nog är det just i ILO:s internationella arbetsrättskonventioner som det välbehövliga sunda förnuftet påträffas. ILO-konvention 155 om arbetarskydd och arbetsmiljö (1981) som gäller arbetstagare inom samtliga yrkesområden ger arbetstagare och deras fackliga ombud rätten att undersöka arbetsmiljöförhållandena på arbetsplatsen och att vid behov ta in experter utifrån.(5) Dessutom sägs i konventionen att "arbetsgivaren inte kan kräva att arbetstagarna ska återvända till arbetsförhållanden där det föreligger kontinuerlig omedelbar och allvarlig risk för liv eller hälsa."(6)

Utöver konvention 155 finns nu även den nya ILO-konventionen 184, om hälsa och säkerhet i jordbruket (2001), som fastslår lantarbetarnas rätt att avlägsna sig från fara om det föreligger allvarlig och omedelbar risk, utan att straffas för sådana handlingar. Konventionen institutionaliserar dessutom arbetsgivarens skyldighet att förse arbetstagarna med bland annat information, utbildning och skyddsutrustning, och ålägger arbetsgivaren att avbryta arbetet omedelbart om det föreligger allvarlig och omedelbar risk för arbetstagarna.

Man kan ju försöka föreställa sig hur det skulle se ut om de här åtgärderna tillämpades i de aktuella internationella och nationella reaktionerna på fågelinfluensan (H5N1). Arbetstagarna och deras fack har rätt att kontrollera eventuella virusutbrott och rapportera misstankar om smittade fågelbesättningar till myndigheterna; de har rätt till de arbetsmiljöförbättringar och skyddsutrustning som behövs för att minimera risken både för dem och allmänheten; de har rätten att utmana arbetsgivarna om riskerna och rapportera överträdelser; rätten att avlägsna sig från fara utan att behöva frukta bestraffning; och så vidare. Men viktigast av allt är arbetstagarnas grundläggande rätt att organisera sig fackligt och förhandla om förändringar på arbetsplatsen. Utan den rättigheten kan ingen enda av de andra rättigheterna – och inget av allt det sunda förnuft de innehåller – förverkligas. Det är det budskapet som lant- och livsmedelsarbetarnas fackförbund måste föra ut till allmänheten och trumma in i regeringar och internationella organ.

Med tanke på de förseningar, mörkläggningar, sidospår och desinformation som kännetecknar regeringars och staters reaktioner måste facket agera snabbt för att tillföra en mycket stor dos sunt förnuft till den offentliga debatten. Medan de forskare som är fristående från företagsintressen fortsatt ger oss bättre kunskap om det komplicerade viruset och nya insikter i de begränsningsåtgärder som krävs måste facket presentera ett program som grundas på ett mycket enkelt faktum: nämligen att om lant- och livsmedelsarbetarna ska kunna spela en avgörande roll för att skydda folkhälsan och allmänintresset så måste de ha rätt att organisera sig fackligt.

Noter

(1) Influensaviruset som vållade Spanska sjukan 1918 lurade uppenbarligen immunförsvaret att överreagera och skada kroppsorgan, särskilt lungorna. Det nya H5N1-viruset tror man utlöser en "cytokinstorm" (cytokiner är proinflammatoriska proteiner som ingår i immunsystemet) som skadar lungorna och leder till andningsstillestånd. MCW Chan et al., "Proinflammatory cytokine responses induced by influenza A (H5N1) viruses in primary human alveolar and bronchial epithelial cells", Respiratory Research 2005, 6:135
(2) Med fågel eller fjäderfä menas t ex kyckling, anka, gås, kalkon och struts.
(3) Terrence M. Tumpey et al., "Characterization of a Highly Pathogenic H5N1 Avian Influenza A Virus Isolated from Duck Meat", Journal of Virology, Vol. 76, No. 12, June 2002, sid 6344-6355.
(4) The Writing Committee of the World Health Organization (WHO) Consultation on Human Influenza A/H5, "Avian Influenza (H5N1) Infection in Humans", The New England Journal of Medicine, 353, 29 september 2005, sid 1374-85.
(5) ILO:s konvention om arbetarskydd och arbetsmiljö (1981), artikel 19(e)
(6) ILO:s konvention om arbetarskydd och arbetsmiljö (1981), artikel 19(f)