Demokratin hotas från flera håll

Miljontals fransmän demonstrerade över hela landet 11 januari i solidaritet med offren för terroristattackerna på satirtidningen Charlie Hebdo och kunderna i en kosherbutik. Fackföreningar uppmanade sina medlemmar och det franska folket att demonstrera till stöd för de ”republikanska värderingarna” frihet, jämlikhet och broderskap, och höll en hög profil. Med tanke på de brutala attackerna är det här rätt slagord. Terrorism av alla de slag är alltid ett frontalangrepp på arbetarrörelsens demokratiska värderingar.

Miljontals tågade under slagordet ”Jag är Charlie”. Men som generalsekreteraren i Reportrar utan gränser påpekade om många internationella politiska ledares medverkan i demonstrationen i Paris: ”Vi måste visa vår solidaritet med Charlie Hebdo utan att glömma alla andra Charliesar i världen. Det vore oacceptabelt om företrädare för länder som tystar journalister utnyttjade den rådande känslostormen för att försöka bättra på sitt internationella rykte och sedan fortsätta med sin repressiva politik när de är hemma igen.”

Han kunde ha tillagt att många av länderna som var representerade i Paris har lika dåligt rykte på en lång rad andra områden, till exempel medborgerliga, politiska och sociala rättigheter. Vi får inte glömma världens andra Charliesar. Och inte heller får vi glömma terrorismens övriga offer. Veckan före attackerna i Paris mördades uppskattningsvis 2 000 civila av terrorister i norra Nigeria, något som de internationella medier och ”världsledare” som samlats i Paris föga uppmärksammade.

Det råder ingen tvekan om att terrorismen ökar. Terroristerna använder dessutom med stor effekt sofistikerad teknik som gör dem både mer tilltalande och än mer livsfarliga. Även den organiserade rasismen och främlingsfientligheten växer och frodas. Båda måste resolut bekämpas, men inte med en repris av Bushs katastrofala ”krig mot terrorn” och en ytterligare förstärkning av övervakningssamhället. Om vi vill försvara de ”republikanska värderingarna” frihet, jämlikhet och broderskap måste vi åter göra dem relevanta i en värld som har tömt dem på mening för många. Vi kan inte besegra fanatism och intolerans genom att ”förenas” bakom ett status quo som underminerar demokratin och skapar fattigdom och ojämlikhet i stor skala. Tvärt emot vad de så kallade världsledarna har sagt i årtionden så finns det ett alternativ till status quo. Och vi bygger det genom att kämpa för verklig frihet och solidaritet.