Små partiklar, stora risker: IUL, internationella icke-statliga organisationer kommer med en rekommendation om användning av nanoteknik i livsmedel

Som ett svar på ökad oro kring att tillverkare använder oreglerade nanomaterial i livsmedel har en internationell sammanslutning av grupper, inklusive IUL, idag offentliggjort en policyrekommendation för företag i livsmedelsrelaterade branscher för att hjälpa dem att undvika eller minska riskerna med nanomaterial i livsmedelsprodukter och livsmedelsförpackningar.

I och med rekommendationen uppmanas företag att anta en detaljerad offentlig policy där de ska förklara sin användning av nanomaterial, om sådan användning förekommer, publicera en säkerhetsanalys för alla nanomaterial som används, utfärda leverantörsstandarder, märka alla produkter som innehåller nanopartiklar som är mindre än 500 nm och anta en hierarkisk riskkontroll för att förebygga att personalen exponeras för nanomaterial.

Ett ökat antal studier har visat att intag eller inandning av konstruerade nanomaterial, som är material som innehåller extremt små partiklar (ett mänskligt hårstrå är 100 000 nanometer brett), kan ha flera negativa hälsoeffekter. Det amerikanska livsmedelsverket (Food and Drug Administration – FDA), som ännu inte har utfärdat några föreskrifter för nanomaterial som livsmedelstillsats, uppger i sina riktlinjer att de ”inte känner till några livsmedelstillsatser [...] i nanometerstorlek för vilka det finns tillräckligt med allmänt tillgängliga data att tillgå” för att avgöra om tillsatsen i allmänhet kan anses vara säker. Trots detta har inga statliga tillsynsorgan infört lämpliga nanospecifika krav för arbetsplatser, konsumenter eller miljön. Industrins lobbyister har lyckats motarbeta lagstiftning och till och med upprättandet av allmänt tillgängliga register över produkter som innehåller nanomaterial som kan hjälpa till att identifiera potentiella risker. Företagen definierar även bort problemet i allt högre grad genom att hävda att endast material som innehåller nanopartiklar som är 100 nanometer eller mindre bör kallas ”nano”, trots att bevisen på att exponering för partiklar som ligger i intervallet 101–1 000 nanometer har negativa hälsoeffekter blir allt fler.

Policyrekommendationen för nanomaterial innehåller även ett faktablad för att hjälpa till att informera företag och konsumenter om de potentiella riskerna med nanomaterial. Policyrekommendationen för nanomaterial har tagits fram av As You Sow, Center for Food Safety, Center for International Environmental Law, Environmental Working Group, Food and Water Watch, Friends of the Earth, The Institute for Agriculture and Trade Policy, The International Center for Technology Assessment och IUL. Målet med policyn är att ge en enhetlig rekommendation till livsmedelstillverkare, med stöd av grupper som arbetar med policyfrågor kring nanomaterial, för att undvika förvirring och flera olika rekommendationer.

”Produkter som innehåller konstruerade nanopartiklar införs i allt högre takt i den kommersiella produktionen i varje del av livsmedelskedjan. Trots det finns det inga specifika säkerhetsbestämmelser eller lämpliga riskbedömningar för att skydda arbetstagare, allmänheten och miljön” säger Ron Oswald, IUL:s generalsekreterare. ”Vi var mycket glada över att kunna delta i det här arbetet och ser fram emot att andra delar vårt angreppssätt och de specifika rekommendationerna.”