Home

Finanshajarnas ryktesspridning får arbetstagarna att ta skydd

6 October 2009 Editorial
Utskriftsvänlig version

När OECD släppte sin senaste arbetsmarknadsprognos (Employment Outlook) med förväntningar om sammanlagt 57 miljoner arbetslösa i världens 30 rikaste länder nästa år, blev det ny fart på slagsmålet om prislappen på brittiskbaserade konfektyrföretaget Cadbury inför ett eventuellt köp av Kraft, världens näst största livsmedelsföretag.

Cadburys vd Todd Stitzer preciserade sitt pris den 22 september: 20,4 miljarder USD vill han ha och höjer därmed Krafts ursprungsbud på 16,7 miljarder. Käbblet om prislappen fick inte bara finansanalytikerna att börja spekulera om ett bud från Nestlé och Hershey utan framkallade också lyriska rop om en "vitamininjektion" för fusioner och förvärv (M&A, mergers and acquisitions) och "M&A-ryktenas återkomst". Priset på aktier i europeiska livsmedelsföretag sköt i höjden, påhejat av vad Reuters kallade "konsolideringsförhoppningar" i livsmedelssektorn. Priset på Cadburys aktie steg med 40 % under handeln förmiddagen när budet presenterades. Man hade upptäckt nya och tecken på återhämtning.

Men vad innebär ryktena för arbetstagarna? Det blev nytt rekord för globala fusioner och förvärv efter IT- och börskraschen 2001-2002, sedan ökade de exponentiellt mellan 2004 och 2006 när de nådde den hisnande nivån 3,6 triljoner USD. Livsmedels- och dryckessektorn var bland de mest aktiva. Affärerna ökade hela tiden i volym och storlek, påhejade av riskkapitalfondernas enorma investeringar. Under ständigt tryck att leverera "aktieägarvärde" likviderades de nyligen "konsoliderade" tillgångarna och slussades tillbaks ner i investerarnas fickor i form av aktieutdelningar och aktieåterköp. Avknoppningar, nedläggningar och omstruktureringar gjorde att arbetstillfällen försvann. Outsourcing och tillfälligjobb urvattnade det som blev kvar. Eller som Nestlés vd Brabeck nyligen formulerade det i pressen: "Vem som helst kan ersättas inom ett dygn." Pensionsfonder trappades ner och slog ihop medan skuldberget växte och investeringsbankerna och deras advokater roffade åt sig miljardbelopp.

När M&A-ryktena härjade som värst 2004-2006 var det bara jordbruket som förlorade fler jobb än den europeiska livsmedelssektorn, inte ens metall och textil. Orsaken till massdöden var inte ny teknik – företagen var fullt upptagna med att köpa tillbaks sina aktier och höja aktieutdelningen och hade inte tid med större investeringar i ny teknik eller bättre produktionskapacitet. Inte heller var förklaringen utlokalisering eller handel: det fanns ingen ätbar motsvarighet till kinesiska underkläder som låg i travar i Europas hamnar och bara väntade på att säljas. Jobben försvann i en motorsågsmassaker à la M&A där företagen tävlade om kreditvärderingsinstitutens och investerarnas gunst genom att försöka överträffa varandra i massuppsägningar och en massförstörelse som skulle förvandla produktiva tillgångar till kalla cash.

Det var en enorm omfördelning av pengar som finansierades genom uppsägningar, stora lån och jättelika bolagsskulder och som genomfördes under "tillväxtens" täckmantel. Kraft firade sin återkomst till börsen med en "plan för hållbar tillväxt" (Sustainable Growth Plan) som levererade 20 fabriksnedläggningar och kostade 6 000 människor jobbet från 2000-2004. Den hållbara tillväxten fortsatte med ytterligare 8 000 jobb som försvann och 20 fler fabriker som stängdes 2006-2008. Till krisen fick Kraft att tappa styrfarten i fjol höjde företaget utdelningen på aktien år för år, ja rentav varje kvartal.

En ny omgång uppsägningar och nedläggningar presenterades i februari 2008 och förväntades generera 1,15 miljarder USD i besparingar – som till sista året betalades ut till aktieägarna. Det spelade inte minsta roll att Krafts direktörer ännu inte hade en aning om var yxan skulle vina. Det var ett vinnande recept och en enkel ekvation: färre anställda = ökat aktieägarvärde. Investerarna var glada, så i september 2009 presenterar nu Kraftdirektörerna ytterligare åtta fabriksnedläggningar. Och 4 700 jobb försvinner.

Sammanlagda ersättningen till Krafts vd Irene Rosenfeld ökade med 50 % till 16,9 miljoner USD under 2008. När nyheten presenterades visade Kraft att de tar sparivern på allvar och berättade samtidigt att de varken producerar eller skickar ut någon tjusig årsberättelse till den stundande aktiestämman.

Den finansiella förvandlingen av Cadbury ("urtypen för ett brittiskt företag" enligt brittiska dagstidningen Observer) skedde i samband med programmet "Fuel for Growth" 2004 där uppsägningar av 10 % av den globala arbetsstyrkan skakade fram pengar till aktieägarna. 2008 ersattes programmet av treårsplanen "Vision into Action" som förutspår att 15 % att jobben inom Cadbury ska bort. I likhet med många andra som satte igång processen relativt sent går det nu bättre för Cadbury än för dem som var först ur startgroparna. Till skillnad från Kraft som fryst aktieutdelningen och stoppat återköpen höjer Cadbury fortfarande utdelningen på aktien och i maj sjösattes ett nytt återköpsprogram.

Fördelarna med ett köp av Cadbury för Kraft – som idag vacklar under en skuldbörda som uppgår till nästan halva deras börsvärde – går långt utöver de frestande "synergieffekterna" hos Cadburys varumärken som är starka i Latinamerika och Indien. Det egentliga motivet är framförallt finansiellt. "Det här är exakt vad marknaden behöver", sa David Thebault, chef för Quantitative Sales Trading på Global Equities, till Reuters den 7 september. "En frisk fläkt som driver aktierna i höjden efter återhämtningen på 50 % och framförallt något som placerar makrogrejorna i baksätet."

Det är inget annat än de här "makrogrejorna" som tvingat arbetstagarna att sätta sig i baksätet och slängt ut dem på gatan. När investerarna sprider sådana här rykten har arbetstagarna all anledning att frukta för sina jobb – och facket måste börja agera – vid förhandlingsbordet, i riksdagen, på gator och torg och på G20-mötet, där sådana frågor aldrig diskuterats.

Finansinstrument med konstiga namn som till exempel subprimelån, CDO och syntetisk CDO betraktas idag allmänt som tjusiga benämningar på högriskpapper vars syfte var att ge guldregn över investerare och låta andra betala för kalaset. I samma finansiella universum hör också de åtgärder, visioner och tillväxtplaner hemma som slussat miljardbelopp till investerarna med hjälp av massuppsägningar, tillfälligjobb, fackligt oorganiserade arbetsplatser och indragna pensionsförmåner. Verkligheten är bara lite svår att se eftersom finansiella produkter fortfarande marknadsförs som livsmedelsprodukter med välkända varumärken.