Home

Årsdagen av protesterna på Himmelska fridens torg

31 May 2019 Editorial
Utskriftsvänlig version

I Hongkong samlas arbetstagare 4 juni för att hålla liv i löftet om och minnet av den demokratirörelse och de fria fackföreningar som 1989 utmanade den officiella fackliga strukturen i enpartistaten Kina. Kinas enda fria fackförening HKCTU (Hong Kong Confederation of Trade Unions) har hållit minnet vid liv genom demonstrationer och offentliga evenemang varje år sedan stridsvagnarna rullade in på Himmelska fridens torg för 30 år sedan och tusentals människor anhölls och fängslades över hela Kina. Världen över borde fackföreningar vara lika högljudda och synliga i sitt stöd.

Mycket har visserligen förändrats i Kina där det nu bland annat förekommer kollektiva massaktioner i arbetstagares regi. Men förtryckarapparaten som piffades upp, centraliserades och förfinades 1989 är ännu intakt. Och i förtryckarapparaten ingår Allkinesiska fackföreningsfederationen ACFTU som konsekvent samarbetat med regeringen och säkerhetstjänsten och sett till att det fortfarande är olagligt för arbetstagare att organisera sig i fria fack.

Tidigare i år ”försvann” eller fängslades massvis med arbetaraktivister och arbetsrättsförespråkare över hela Kina efter att arbetarna på Jasic Technology försökt bilda en fackförening 2018. ACFTU stod inte bara passivt och tittade på – det deltog aktivt i tillslaget mot Jasic. Trots det har förtrycket i Kina för stora delar av fackföreningsrörelsen reducerats till en punkt på dagordningen, om ens det. Eller så har det bagatelliserats till att handla om vett och etikett ifall man skulle stöta på en företrädare för ACFTU.

Är det det kinesiska förtryckets oerhörda skala som gör oss avtrubbade inför fakta, principer och solidaritet? Minst en miljon uigurer och andra huvudsakligen muslimska och turkisktalande folk i västra Kina har internerats i så kallade omskolnings- och arbetsläger. Med hjälp av amerikansk teknik har den kinesiska regeringen för att underlätta massövervakning byggt en obligatorisk gendatabas över uigurer. Ansiktsigenkänningsteknik baserad på artificiell intelligens används för att kontrollera minoriteter över hela Kina. Arbetarrörelsen har av hävd tagit ställning mot massinterneringar, massövervakning och tvångsarbete. Men idag möts den sortens systematiska rättighetsbrott med tystnad. Ingen kan väl tro att den här enorma förtryckar- och övervakningsapparaten inte kommer att riktas mot människor som kämpar för arbetstagarnas rättigheter och medborgerliga friheter? Kan vi fördöma Amazons lömska övervakning av personalen men tiga stilla inför en övervakning som utförs i oändligt mycket större skala?

Censuren i Kina ökar och minskar, med ständigt skiftande mål. Delar av den kinesiska historien blir ibland föremål för begränsad diskussion – till exempel det stora språnget och kulturrevolutionen – men tvingas sedan tillbaka in i glömskan av politiken och makten. Demokratirörelsen och det brutala förtrycket mot den är fortsatt tabu. Vi närmar oss 4 juni. Och det kommer nya arresteringar, fängslanden och försök att tvätta bort allt som anspelar på det som hände 4 juni 1989 och vad det betyder – från internet, från privata meddelanden, och från minnet.

HKCTU kämpar mot den ständiga utarmningen av det demokratiska rummet i Hongkong, där ledare för Occupy-rörelsen nyligen dömts till fängelse och HKCTU-ledarna själva hotas av åtal. Trots det står de orubbliga i sitt stöd för kampen för arbetstagarnas rättigheter på fastlandet och planerar att demonstrera 4 juni. IUL står stolt vid deras sida.