Home

Haitiska fackföreningar kämpar för att rädda landet och behöver internationellt stöd

15 November 2019 Editorial
Utskriftsvänlig version

I Latinamerika och andra delar av världen har folket i olika länder protesterat mot fattigdom, sociala skillnader och åtstramningar de senaste månaderna. Detta har kommit som en överraskning för de regeringar som helt tappat kontakten med den misär de själva skapat. Det är ovisst hur det kommer att gå: i Chile fortsätter miljontals människor protestera och vägrar sluta kämpa mot systemet för att de beviljas några små eftergifter. Men i det fattiga landet Haiti har en envis folklig mobilisering pågått i över ett år som inte ens viker sig för våld och svält när läget är som mest förtvivlat.

I oktober förra året uppstod en folkrörelse som krävde att regeringen ställs till svars för alla de miljarder dollar som försvunnit från statskassan. Jovenel Moïses USA-stödda regering – som tillträdde efter ett farsartat val 2016, präglat av fusk och med ett valdeltagande under 20 % – har hittills bara svarat med hänsynslöst våld. Moïse, hans familj och kumpaner är alla direkt inblandade i en enorm korruptionshärva, och har organiserat det paramilitära våld som ofta tillskrivs så kallade ”gäng” men vars egentliga källa är presidentpalatset. Befolkningens redan svaga köpkraft har halverats under hans regering.

Medan Moïse vägrar avgå har hela statsapparaten kollapsat. Det enda som återstår är organiserat våld och beskyddarverksamhet. I Haiti fungerar varken sjukhus, skolor, domstolar eller parlament. Det finns inga drivmedel och ingen utländsk valuta som skulle kunna betala för den livsmedelsimport landet är beroende av. Haitis självförsörjning omintetgjordes av ett misslyckat försök att förvandla landet till en jättelik industriell frizon för bearbetning på export, i en framtvingad korsning mellan nyliberalism och djupt rotad korruption. Utländska företag lägger ner och flyr landet som härjas av svält, sjukdomar och död. Men motståndet fortsätter.

Den folkliga oviljan mot utländsk inblandning har en lång historia och är ett resultat av upproret mot den franska kolonialmakten, den amerikanska invasionen och ockupationen 1915 (där tvångsarbete infördes), och kuppen 1991 som avsatte Haitis första demokratiskt valda president, Jean Bertrand Aristide. Landet har ännu inte återhämtat sig från jordbävningen 2010 som kostade 220 000 människor livet och gjorde över en miljon hemlösa. FN:s fredsbevarande styrkor tog kolera till ön. Och den brasilianska kontingenten övade målskjutning på fattiga stadsbor. Frivilligorganisationer ägnade sig åt människohandel.

Politiska partier har traditionellt fungerat som stödnätverk uppbackade av utländska intressen och saknar all trovärdighet i Haiti idag. Den politiska härdsmältan är total, liksom samhällets sammanbrott – som knappt ens ryms i begreppet ”humanitär kris”.

Den 10 oktober presenterade en bred koalition av runt 150 partipolitiskt oberoende civilsamhällesorganisationer Passerelle, ett åtgärdspaket för att hantera krisen genom en övergång till demokrati. Bland undertecknarna finns 51 fack, bland annat de centralorganisationer som är anslutna till ITUC, och de ledande organisationerna för arbetsgivare, bönder, ungdomar och studenter samt religiösa samfund och organisationer för medborgerliga rättigheter. Passerelle kräver till exempel presidentens och det dysfunktionella parlamentets omedelbara avgång, en översyn av valsystemet, och åtgärder för att säkra civilsamhällets inflytande över eventuella val samt nödåtgärder för hantering av den sociala och ekonomiska kollapsen.

Situationen är känslig och haitisk politik är extremt utsatt för manipulation. Landet behöver kraftfullt stöd – men inte de senaste årens ”bistånd”. Haitis befolkning vet mycket väl vad de inte vill ha. Fackets medverkan i och uppbackning av Passerelle visar vägen för internationell solidaritet. IUL uttalar sin fulla solidaritet med vårt medlemsförbund SYTBRANA och alla de fack i Haiti och deras bundsförvanter i civilsamhället som söker en inhemsk lösning på krisen. Vi uppmanar den internationella fackföreningsrörelsen att stödja våra kamrater som kämpar genom sina fack för att stoppa kollapsen och bygga upp landet igen på ny grund.