I maj förra året lämnade USA (med stöd av Argentina, Kanada och en tillfällig "koalition av villiga") in ett formellt WTO-klagomål mot Europeiska gemenskaperna (EG) för sin vägran att godkänna några nya GMO-produkter sedan 1998. I klagomålet framförs anklagelser om att detta "de facto-moratorium" strider mot WTO:s skyldigheter enligt avtalet om sanitära och fytosanitära åtgärder (SPS) och avtalet om tekniska handelshinder. Till försvar förnekade EG inledningsvis att det fanns ett moratorium och hävdade att dess riskbedömnings- och godkännandeförfaranden för genetiskthärligande var förenliga med WTO:s regler.
Att försvara restriktionerna för genetiskt modifierade organismer på grund av WTO-förenlighet är ett riskabelt företag. WTO:s regler, inklusive SPS- och TBT-avtalen, skrevs för att stärka företagens dominans, och EG:s egna livsmedels-TNCs har dragit enorm nytta av dem. Reglerna finns där av en anledning. Moratoriet är sårbart för utmaningar på grundval av WTO:s rättspraxis, som förbjuder diskriminering av "liknande produkter" och "orimliga förseningar" när det gäller att tillåta förflyttning av nya produkter över nationsgränserna.
Inför möjligheten till handelssanktioner på flera miljoner dollar har EG varit skyldigt att söka nya argument. Den första skriftliga EG-inlagan i målet, daterad den 17 maj, signalerar därför en betydande förändring i den tidigare ståndpunkten.
Inlagan är motsägelsefull eftersom Europeiska kommissionen samtidigt är pressad av den amerikanska regeringen (i sin roll som upprätthållare av jordbruk), europeiska konsumenter (som avvisar genetiskt modifierade organismer) och Europas egna bioteknikföretag (som konsekvent har försökt undergräva moratoriet). I stället för att försvara moratoriet hävdar EG fortfarande att det var förenligt med andan, om inte alltid bokstaven, i relevanta WTO-regler och rättspraxis att avslå nya ansökningar om genetiskt genetiskt genetisktittande. Det fanns aldrig något officiellt moratorium, de facto eller jure, hävdar inlagan, så klagomålet tar sikte på ett fiktivt mål. I betänkandet nämns helt förbud mot genetiskt modifierade organismer i andra länder som ett bevis på EG:s inneboende rimlighet och måttfullhet. Ni skulle kunna göra mycket värre saker, vill EG argumentera för, så ge oss en paus.
Eftersom fackföreningarna inte deltog i inlämningsprocessen – en allvarlig brist med tanke på genetiskt modifierade organismers direkta inverkan på livsmedels- och jordbruksarbetare – är dokumentationen ofullständig och selektiv. I avsnitt 4 a om "Effekter på människors hälsa" nämns till exempel inte effekterna på arbetstagarnas hälsa och säkerhet av de ökade agrokemiska tillämpningar som har åtföljt spridningen av bekämpningsmedels- och herbicidresistenta genetiskt modifierade organismer. Det förs inte heller någon diskussion om det sociala hot som förkroppsligas i genetiskt modifierade organismer och deras roll som bärare av företagskoncentration, för en sådan diskussion är helt förbjudet område inom WTO.
Det som är nytt och betydelsefullt i EG:s inlaga är erkännandet av att "Det finns en allvarlig fråga om huruvida WTO är det lämpliga internationella forumet för att lösa alla GMO-frågor som de klagande har tagit upp i dessa fall. Europeiska gemenskaperna kan bara beklaga att de klagande har valt att inleda ett tvistlösningsförfarande baserat på bristfälliga lokaler, snarare än att främja internationellt samarbete som ett sätt att bygga upp en sund internationell ram för att ta itu med GMO-frågan."
Detta erkännande ändrar i grunden debattvillkoren. Vi håller med: WTO är inte rätt plats för att fastställa legitimiteten och lagligheten i ett lands beslut att utöva sin rätt att förkasta genetiskt modifierade organismer. Den internationella ramen för att stå emot införandet av genetiskt modifierade organismer ligger i internationell människorättslagstiftning. EG kallar det "internationellt samarbete". Vi kallar det "rättighetsbaserad multilateralism", och har uppmärksammat vikten av ILO:s konventioner och de multilaterala miljöavtalen i denna process.*
Kärnan i frågan är inte WTO:s förenlighet. Det är om de mänskliga rättigheterna har företräde framför reglerna för den globala handeln, eller om WTO överträffar allt. I sin inlaga hävdar EG att "det inte är WTO-avtalets uppgift att trumfa de andra relevanta folkrättsliga regler som tillåter – eller till och med kräver – en försiktig och försiktighetsmetod". Det är just en av WTO-avtalets huvudfunktioner. Om EG nu måste inse fakta är det en positiv utveckling.
Vi håller med EG om att biosäkerhetsprotokollet till den internationella konventionen om biologisk mångfald, som korrekt anges i inlagan som "det första internationella rättsligt bindande avtalet om handel med genetiskt modifierade organismer", är det lämpliga verktyget för att ta itu med GMO-frågan. Biosafetyprotokollet utgör en grund i internationell rätt för att avvisa import av genetiskthärskande och deras utsläpp i miljön. Men eftersom den bygger på försiktighetsprincipen kan den bara verkställas om och emot WTO. Den centrala frågan för fackföreningarna nu är hur vi effektivt kan använda protokollet för att föra vår dagordning framåt i denna tvist.
Även om protokollet har ratificerats av EG (men inte av USA, Kanada och Argentina), är det bara lika starkt som de nationella lagar och den politik som krävs för dess genomförande. Detta är den terräng som de europeiska fackföreningarna nu måste ingripa i.
I protokollet föreskrivs att en kommitté för regelefterlevnad skall inrättas, som skall väljas av länder som har ratificerat protokollet. Efterlevnadskommittén kommer att övervaka genomförandet av biosäkerhetsprotokollet, utreda bristande efterlevnad och lösa tvister. Livsmedelsfacken måste insistera på att de deltar i inrättandet av denna kommitté och deltar aktivt i dess arbete. Vem, om inte de fackföreningar som är direkt involverade i transport, odling och bearbetning av livsmedel, är mer centralt lämpade att genomföra övervakningsförfarandena?
Biosäkerhetsprotokollet föreskriver också att det inrättas ett omfattande ansvars- och gottgörelsesystem, som inbegriper ersättning för förluster eller skador som orsakats av GMO-kontaminering. Massiv GMO-förorening är redan ett faktum, inte en teoretisk möjlighet. Eftersom företagen vet att GMO-kontaminering genom transport, odling och bearbetning är oundvikligt har hotet om allvarligt ekonomiskt ansvar framgångsrikt avskräckt GMO-kommersialisering i Förenade kungariket och andra länder. Det får inte bli några förseningar i utarbetandet av ett strikt ansvarssystem på EU-nivå – innan WTO inför sina egna sanktioner mot legitima åtgärder för att försvara försiktighetsprincipen. Även här har fackföreningarna en viktig insats och ett anspråk på engagemang på alla nivåer.
Det faktiska moratoriet upphörde den 19 maj när Europeiska kommissionen godkände konserverad import av Syngentas GMO-sockermajs. GMO-utsädesföretag kommer att vara de första som drar nytta av denna överträdelse och har redan sina ansökningar i linje för godkännande. EG kämpar och drar sig därmed tillbaka samtidigt. Dess ovilja att dra konsekvenserna av sin egen underkastelse bör inte avskräcka fackföreningsrörelsen och dess allierade från att göra det. Genom att ifrågasätta WTO:s legitimitet att döma i tvister som rör grundläggande rättigheter har EG gett en signal om åtgärder som går utöver dess begränsade mål att avvärja WTO:s sanktioner. Vi bör ta tillfället i akt att driva på för ett moratorium för genetiskt genetiskt intresse som är äkta både till namnet och faktiskt.
—————————-
**Argumentet anges i IUL April 2004 pappers- In mot en rättighet-baserad multilateralism för världsmatsystemet.
