Ledare: Nesprofits – Vad mer?

Nestlé, världens största livsmedelsföretag, rullar in pengar. Resultaten för 2009 visar nyligen att försäljningen toppar 102 miljarder US-dollar (94,6 miljarder inom kärndivisionen för livsmedel och drycker), en rörelsevinst på 14,85 miljarder (upp jämfört med föregående år), marginaler (mycket älskade av finansanalytiker) som nådde avundsvärda 14,6% och en hisnande ökning av kassaflödet med 67 % från 6,81 miljarder USD 2008 till 16,9 miljarder USD.

Det finns också Nespresso, den stigande stjärnan bland Nestlés varumärken, med en försäljningstillväxt på över 22% förra året, en förväntad försäljning på 2,83 miljarder USD i år och ingen konkurrens! Årets expansion kommer att föra Nespresso "sensorisk och varumärkesupplevelse" till Afrika söder om Sahara.

Vart ska alla dessa pengar ta vägen? Nesbuybacks, så klart! Nestlé kommer att spendera 9,46 miljarder US-dollar på att köpa egna aktier i år enbart i syfte att kanalisera bolagets enorma kassaflöde direkt i händerna på aktieägarna. Återköpen ökar naturligtvis också ersättningen till ledande befattningshavare. Förra året fick VD Paul Bulcke, förutom sin nästan 2 miljoner dollar "grundlön" och nästan en halv miljon kontantbonus, cirka 8 miljoner DOLLAR i olika aktier och optioner. Han fick också in tre kvarts miljon dollar i bidrag till framtida pensionsförmåner – mer än vad den mest långlivade pensionerade Nestléarbetaren någonsin skulle hoppas på att få se på ålderns höst.

Vad mer? Förutom återköpen finns utdelningen – en ökning med 14,3 % för en total utbetalning på över 5,2 miljarder USD (jämfört med bara 4,73 5 miljarder 2008). Det sätter utbetalningskvoten, förhållandet mellan utdelning och vinst, till över 51%.

Utdelningar hos många stora företag har tenderat att minska eftersom aktieåterköp har blivit det föredragna verktyget för att "returnera värde" till aktieägarna. Inte så på Nestlé, där den berömda "Nestlé-modellen" ger dig det bästa av båda.

Medan de flesta aktieägare är nöjda med resultaten, vill vissa veta lite mer om arten av leverantörsrelationerna som hyllas i den senaste broschyren "Skapa delat värde". Eller varför, om företaget verkligen är "oroat" över "förstörelsen av regnskogar och torvfält orsakade av palmoljeplantager", verkade de mer oroade över upphovsrättsintrång än deras leveranskedja som svar på Greenpeace palmoljekampanj.

Etiska investeringsrådgivare som läser det senaste "Creating Shared Value" kanske vill veta varför Nestlé, om företaget lägger så stor vikt vid ILO-konventioner, har varit i hamnen vid OECD fler gånger än något annat företag för, enligt IUL, bryta mot dessa konventioner och därmed bryta mot OECD:s riktlinjer för multinationella företag.

Andra börjar ifrågasätta nestlés berömda arrogans som i september förra året fick Nestlés ordförande Brabeck att hota med att dra sig ur Schweiz om regeringen så mycket som diskuterade att sänka chefslönerna. Vid den senaste bolagsstämman konstaterade Brabeck att "Nestlé är viktigt för Schweiz, men låt mig också tydligt säga att Schweiz är viktigt för Nestlé. Detta land har en klar fördel som hemvist på grund av dess välbalanserade och flexibla rättssystem" som är idealiskt för att skapa värde för aktieägarna. Brabeck uttryckte sitt "förtroende för att det schweiziska parlamentet och det schweiziska folket kommer att finna en rimlig lösning på de reformer som för närvarande diskuteras". Nespressur? – såklart! Nestlé är viktigt för Nestlé.

Samma företags arrogans driver Nestlés ledning i Ryssland att ignorera en formell begäran i det ryska federala parlamentet om att företaget ska återinsätta den offersatta fackföreningsledaren på Nestlé Waters nära Moskva och att det slutar attackera och börja förhandla med facket där. Samma arrogans driver Nestlés ledning i Indonesien att i över två och ett halvt år ignorera kravet på att förhandla om löner med facket vid Nescaféfabriken i Panjang, Indonesien, där ledningen har hävdat att lönerna var en "affärshemlighet". Inför den uppenbara olagligheten i denna ståndpunkt när det gäller ILO:s konventioner och arbetsrättigheter som nestlé påstår sig respektera, insisterar Nestlé nu arrogant på att som villkor för de länge försenade förhandlingarna inkludera deltagandet av en "union" som den skapade och kontrollerar enbart i syfte att undergräva det fackförbund som har lett kampen för arbetstagarnas rättigheter i fabriken.

Och Nestlés anställda runt om i världen frågar sig i allt högre grad varför det finns så lite för investeringar i de anställda som är ryggraden i detta mycket lönsamma företag när cirka 15 miljarder dollar kanaliseras till aktieägarna i år.

Nespressure verkar – att klämma åt arbetstagare och undertrycka rättigheter – fortfarande är en integrerad del av "Nestlé-modellen".