Hungern har ökat sedan 2015. År 2021 drabbades så många som 828 miljoner människor, 103 miljoner fler än under 2019-20 och 46 miljoner fler än 2020. Könsklyftan när det gäller livsmedelssäkerhet, som hade ökat under 2020, ökade ytterligare från 2020 till 2021, vilket till stor del drevs av ökningar i regionerna Latinamerika/Karibien och Asien.
Samtidigt har miljardärernas förmögenhet och företagens vinster stigit till rekordnivåer, med en miljard dollar varannan dag. Under 2021 rapporterade jordbruks- och livsmedelsföretag, inklusive de så kallade ABCD-företag som handlar med spannmål, historiska vinster. I en fördömande rapport som ska läggas fram för FN:s generalförsamling denna månad analyserar Michael Fakhri, FN:s särskilde rapportör för rätten till mat, orsakerna till den nuvarande krisen och föreslår korrigerande åtgärder.
- Pandemin är resultatet av ett misslyckande i det globala styrelseskicket; den är inte bara ett hälsoproblem utan också en utmaning för de mänskliga rättigheterna, vars konsekvenser bestäms av dåligt ledarskap, socioekonomisk ojämlikhet, systematisk rasism och strukturell diskriminering.
- Den ryska invasionen av Ukraina har satt livsmedelskrisen på den internationella dagordningen, eftersom 26 länder köper minst 50 procent av sitt vete från de två staterna. Prisökningen på vete och matolja beror dock inte på brist i sig utan snarare på att hamstrare, handlare och spekulanter har dragit fördel av situationen.
- Ända sedan 1950-talets "gröna revolution" har världens livsmedelssystem utformats enligt industriella principer. Produktiviteten har inte mätts i termer av människors och miljöns hälsa utan i stället i termer av produktion och ekonomisk tillväxt, och ett beroende har skapats av maskiner baserade på fossila bränslen och kemiska insatsvaror, vilket har trängt undan långvariga regenerativa och integrerade jordbruksmetoder.
- Trots en 300-procentig ökning av livsmedelsproduktionen sedan mitten av 60-talet är undernäringen utbredd. Problemet är inte brist på mat utan ojämlikhet, fördelning och andra systemiska hinder.
- I slutändan måste det ske en grundläggande förändring från det miljöförstörande industrialiserade jordbruket till agroekologiska metoder som är nödvändiga för att uppfylla rätten till mat. Centralt för den visionen är en rättvis övergång för arbetstagare och deras fackföreningar med garanterad tillgång till mark och en begränsning av företagens jordbruksverksamhet som sätter aktieägarnas vinster före allmänhetens bästa.
Michael Fakhri avslutar: "Anledningen till att världen fortfarande befinner sig i en livsmedelskris i dag är inte bara på grund av pandemin. Det beror också på att många regeringar och institutioner har vägrat att samarbeta och samordna och i stället beslutat att möjliggöra jordbruks- och livsmedelsaffärer och finansiell spekulation."
