Jag heter Jeff Nonato och är facklig företrädare för IUL :s medlemsförbund FILCAMS CGIL i Italien, en av de tre italienska fackliga federationerna som organiserar bland annat hotellarbetare, snabbmatsarbetare och Hushållsanställda. Som före detta snabbmatsarbetare och medlem i HBTQIA+-gruppen är jag tacksam för möjligheten att dela med mig av några tankar nu när pridemånaden närmar sig sitt slut.
Låt mig börja med att erkänna de utmaningar som HBTQI arbetstagare och allierade står inför i Italien. Under de senaste åtta månaderna har Italien sett Giorgia Melonis högerextrema parti Fratelli d'Italia växa fram, vilket har lett till den mest högerinriktade regeringen sedan Mussolinis fascistregim föll för 80 år sedan.
Melonis program drivs av nationalism, invandringsfientlighet, motstånd mot vad hon kallar "genusideologi" och ett aktivt främjande av begreppet "traditionell familj". Dessa ståndpunkter kan få långtgående konsekvenser för arbetstagare med olika familjestrukturer.
Det som gör situationen ännu mer oroande är de medvetna ansträngningar som Melonis parti gjort för att skapa allianser med andra högerextrema partier i och utanför Europa. Dessa allianser omfattar Vox i Spanien, Viktor Orbáns Fides i Ungern och partiet Law + JUSTICE i Polen, för att nämna några. Som internationella fackföreningsmedlemmar är det avgörande att vi inte förbiser dessa allianser, eftersom de bidrar till spridningen av regressiv politik.
Uppmaning till policyförändringar:
Med tanke på dessa utmaningar blir vår roll som fackföreningsmedlemmar avgörande när det gäller att försvara medborgerliga och sociala rättigheter. Vi måste snarast ta itu med grundläggande frågor som jämlikhet i äktenskapet, erkännande av olika familjestrukturer, omfattande sex- och samlevnadsundervisning i skolorna och förbud mot skadliga metoder som konverteringsterapi som felaktigt påstår sig kunna förändra någons sexuella läggning. Det är nedslående att konstatera att Italien är ett av de få EU-länder som saknar lagar som specifikt riktar in sig på HBTQI-fobi.
Som fackföreningsmedlemmar spelar var och en av oss en viktig roll när det gäller att utforma inkluderande praxis på arbetsplatser som går utöver befintlig lagstiftning. Vårt inflytande sträcker sig bortom arbetsmarknadsfrågor, eftersom vi har makten att tillhandahålla socialt skydd på områden där lagen inte räcker till. Ett viktigt verktyg som står till vårt förfogande är kollektivförhandlingar.
Kollektiva förhandlingar:
Kollektiva förhandlingar ger oss möjlighet att förhandla inte bara om rättvisa löner och bättre arbetsvillkor utan också om att ta itu med luckorna i befintliga lagar. Det gör att vi kan bana väg för åtgärder som går längre än lagkraven och skapa en kultur av acceptans, stöd och skydd mot diskriminering och misshandel.
Därför är det vår moraliska plikt som organisation att försvara kollektivavtal där de behövs, där de är svaga och, viktigast av allt, där de är under attack. Genom att ständigt förespråka kollektivavtal kan vi skapa arbetsplatser som välkomnar varje individ och arbetstagare, oavsett bakgrund, identitet eller läggning.
Genom våra kollektiva åtgärder kan vi skapa ett mer inkluderande och rättvist samhälle.
Viva i lavoratorə!
Viva la UITA!
Viva il Sindacato!
